mlisans.blogg.se

Idag har jag gjort något spännande! Jag har varit på flyktningförläggningen och tränat svenska med en grupp flyktningar. De kom till Sunne för snart en månad sedan, och eftersom det tar tid innan alla får SFI (svenska för invandrare) så har vi (några frivilliga från Sunne) bestämt oss för att hjälpa syrierna få tillgång till språket snabbare. Det enda som krävs av dig som "lärare" är att du kan prata svenska. Vi gick igenom hälsningsfraser, alfabetet, siffror samt ett gäng ord som kan vara viktiga och nödvändiga att kunna (sjukhus, apotek mm). Det var så roligt, och så lärorikt! Syrierna var så kunskapstörstande, de antecknade febrilt, upprepade tills de fick rätt uttal och ville så gärna lära sig. De gav oss också en mängd tips inför nästa gång på vilka typer av ord de vill lära sig. Vi körde både "undervisning" i äkta klassrumsanda då vi stod vid tavlan och skrev upp ord och uttalade tillsammans i helgrupp, men även att de fick sitta två och två och öva tillsammans. Jag är så imponerad av dem, tänk att det är ju dessutom ett helt nytt alfabet för dem (som tur är kan många engelska så det underlättar mycket för dem). Man får sig själv tankeställare kring hur svenska språket är uppbyggt, och hur svårt det faktiskt är! Barnen som har kommit har fördel, för det är alltid lättare att lära som liten.

 

Jag tänkte på det efteråt, det där med att göra något fint för andra... Alltså, hur man än vrider och vänder på det så innebär det ändå att man gör något gott för sig själv samtidigt. En helt osjälvisk handling är nog omöjlig att hitta. För hur det än är så kändes det jävligt gott i själen att göra detta. Så meningsfullt och viktigt för flyktningarna, men på samma gång lika meningsfullt och viktigt för mig. Jag är glad att jag tog modet till mig och gjorde detta! Jag kommer vara med så ofta jag bara kan och träna med dem, som det ser ut kommer det vara varje söndag mellan 16-17.30. Om någon mer från Sunnetrakten läser detta och känner sig sugen så häng på! Jag lovar, det är en otrolig upplevelse.