Goooodaste morotsbrödet

 
Alltså det här brödet är så gott att jag skulle kunna äta det till frukost varje dag i resten av mitt liv. Receptet kommer från Underbara Clara, och jag har endast modifierat mängden havregryn (i originalreceptet används 1 dl, men jag är så förtjust i havregryn i bröd att jag ökade på, och det funkade superbra - blev inte smuligt alls).
 

Morotsbröd med honung:

5 dl mjölk

50 g jäst

0,5 dl rapsolja

2-3  stora finrivna morötter

1 tsk salt

2 rejäla matskedar honung

8-10  dl vetemjöl.

1 dl grahamsmjöl

2 dl havregryn

2 msk linfrön

1 msk sesamfrön


Smula jästen i en bunke och värm möjlken i kastrull till 37 grader, och blanda i mjölken i bunken tills jästen lösts upp. Blanda sedan i morötter, honung, salt och olja. Arbeta sedan i mjölet men spara lite till utbakningen. När degen är välarbetat - lägg över en bakduk och låt jäsa i 30 minuter.

När degen jäst, baka ut den och lägg i långpanna. Skär snitt över pannan (så att bröder bildar fyrkanter) och nagga med en gaffel. Lägg över duk och låt jäsa ytterligare 30 minuter. Grädda sedan i 15 minuter, ugnen skall stå på 220 grader.

Ett nybakat morotsbröd med en skiva ost samt ett glas kallt mjölk till, ja det är himlen på jorden för en liten stund... 

Enkel men mycket god korvpasta

 
 
Något enkelt och riktigt smarrigt att snabbt hasta i ordning när man har bråttom är denna lunch:
 
Pasta med korv:
Pasta för två personer
4 goda korvar (jag tog hemgårdens korv med cheddar & bacon, den är så god!)
6-8 körsbärstomater
1 dl creme fraiche
1.5 msk pesto (jag valde paprikapesto)
Salt och peppar
 
Koka pastan. Fräs korvar och tomater i en gryta och tillsätt creme fraiche och pesto. Salta och peppra lite, och så är det klart. Det går knappt att få det enklare än så, lunchen är klar på tiden det tar för pastan att koka!
 
 

June Macaroon

 
Idag blir den här tösabeten 9 (!) månader. Och hon liksom slutar vara bebis mer och mer för varje dag, och det hugger lite i hjärtat när jag inser att jag inte hinner med ordentligt. Med Enya tyckte jag nog att tiden gick fort, men jag hann ändå med i henne utveckling och hann "njuta" av varje steg liksom och "vara i det ett tag". Juni började krypa ett par veckor innan jul och efter det har det gått i rasande fart. Hon HÄRJAR dagarna i ändå, kvick som en liten mus. Över, under, bakom eller på. Man hittar henne överallt. Ständigt på jakt, och minsta lilla grej hon finner ska självklart provsmakas och undersökas med munnen. Hon började för några veckor sedan resa sig mot saker, men hon har inte förstått riktigt att hon inte kan gå än så hon tar språnget rakt ut och slår sig en hel del, lillfisen.
 
Hon strålar som en sol nästan jämt, men om man tar något ifrån henne (typ olämpliga saker som hon ändå lyckats få tag på typ femhundraelva gånger om dagen) så blir hon så ledsen så det nästan inte går att hålla sig för skratt. Underläppen åker ut och stora darren sätts på. Hon visar också tydligt om vi inte gett henne nog med uppmärksamhet på ett tag, då blir hon sur och visar oss vart skåpet ska stå. Så det bor en hel del humör i henne, mycket mer än i storasyster vid samma ålder. 
 
Juni är ett barn som behöver mycket närhet, och vaknar ofta till ett par timmar efter att hon har somnat för kvällen och somnar endast om tätt intill mig. Vill gärna hålla handen i sömnen också, så jag tror att hon behöver tryggheten och närheten. Hon kan ofta komma krypandes under dagtid och vila huvudet i mitt knä en stund innan hon kryper vidare mot nya äventyr. Supermysigt tycker jag!