Lyxdagar

 
När gudmorsan var på besök passade vi på att lyxa oss eller snarare våra smaklökar. Ett besök på mormors glasscafé (fjärde gången, nu får det nog vara bra för det här året...) och dagen efter körde vi på Diner 45, 50-tals hamburgerhaket som finns ett par mil norr om Sunne. Suveränt gott på båda ställena...
 
Och ÅH vad Enya har njutit av att ha sin gudmor här. De har lekt, lekt, lekt och lekt. Och gosat. För när kvällen kom var det minsann Lovisa som fick ha soffmyset med Enya och inte mamma & pappa. Härligt för dem att rå om varandra ordentligt.

Last friday

 
Några bilder från i fredags...
 
En härlig morgonpromenad kängs vattnet med min Junebug och ett försök till att smälta intrycken efter torsdagens frieri startade dagen. Vid lunchtid kom min älskade bästaste vän; Lovisa. Vi tog en utflykt till glasscafét med Enya, och hoppade in på ett par loppisar på hemvägen. Enya blev så lycklig för hon fann ett gammalt halsband som både hon och Lovisa fick plats i. Och vi lyckades till och med trycka in mig med, men det var strax efter att bilden togs... Vi fick en underbar bukett blommor av Lovisa som grattis till det stundande giftermålet. Och när mina flickor somnat för kvällen åkte vi till min vän Frida för lite altanhäng, finaste skjutsen dit fick vi också. Vi åkte nämligen i en pilsnerhäck. Vet ni vad det är för bil? Tänk er en raggarbil. Tänk er sedan att någon pöntat den sänder och samman så att den är så bucklig att det är mer bucklor än plan yta. Bilen ska helst vara så låg att den tar i på plan väg också, då närmar ni er tanken på vad vi färdades i. Men kul var det! 

I hear the train a comin

 
Här är lite bilder från Hagfors järnvägsmuseum, ett ställe jag aldrig besökt tidigare trots att jag spenderat så mycket tid i Hagfors som tonåring. Nu hamnade vi ju där i torsdags jag och Tobbe, och vi var väldigt fascinerade båda två.
 
Mystiken med historia är trollbindande tycker jag. Alla tankar och känslor det väcker hos mig. Funderingar kring vilka människor som tillbringat tid på just detta tåg, och hur deras liv var. En spöklik känsla av att deras väsen nästan kan höras viska sina livs sagor inom väggarna...