Ett dygn i vår huvudstad

 
Tidigt igår morse satte Tobbe och jag oss på tåget mot Stockholm. Tjejerna spenderade fredagen och lördagsförmiddagen hos sin mormor och morfar. I mors dagspresent fick jag nämligen biljetter till en spelning med "Of monsters and men" och nu var det äntligen dags. Vi passade på att besöka Abba-museet också när vi ändå var i stan, det bästa med hela resan enligt mig - jag skriver nog ett helt eget inlägg om det... Vi mötte också upp min vän Christopher för en fika samt lite shopping. Konserten på kvällen var jättebra, och efteråt tog vi en öl i hotellbaren innan vi stupade i säng trötta av alla fina intryck.
 
Nu är vi hemma igen, borta bra men hemma bäst. Så är det. Jag tycker att Stockholm är en otroligt vacker stad med sina gamla ståtliga stenbyggnader. Men jag är ingen storstadsmänniska, åh vad skönt jag tycker att det är här i Sunne. Tempot i storstäder är för snabbt för mig, men jag kan mycket väl förstå alla dem som lockas av pulsen och stadslivet.
 
 

Nanananananana Batman!

 
Har hittat galet mycket fina superhjältebilder på Pinterest. Enya älskar superhjältar och har önskat sig tavlor med favoriterna (batman bland annat) i födelsedagspresent. Så jag tänkte att jag skulle skriva ut några fina bilder på min fotoskrivare och rama in dem åt henne. Den där fyraårsdagen är ju mindre än en månad bort... 
 
På önskelistan annars står en kassaapparat (här leks det affär MINST en gång om dagen), en tröja med Blixten McQueen och ett lektält. Den senare tänkte jag också försöka fixa till henne, med hjälp av bambupinnar & fina tyger. 
 

Enya och hösten

 
Finns så mycket vackert i dessa bilder att jag blir stum. Älskad unge i underbar höstskog.
 
Vad fin hon är denna Enya, mina kloka unge som bär så mycket tankar inom sig. En del tankar som är för stora för henne att hantera. Döden kommer upp ofta, vi pratar så naturligt vi kan om det. Ger henne hjälpmedel för att försöka förstå allt det där stora och jobbiga som hon funderar över. Hon tänker mycket på min farmor, hennes gammelfarmor, Iris. Hon tycker att det är jobbigt att hon aldrig mer får träffa henne. Så nu har vi satt upp en foto på Iris i hennes rum, dit kan hon gå och titta och prata med henne. Och vi har berättat att de som dör, de stannar alltid kvar i hjärtat hos de som älskar dem. Så Iris bor i våra hjärtan nu. Det var så fint att se hur den tanken gjorde henne glad, och hur hon tog till sig det.