Enya och hösten

 
Finns så mycket vackert i dessa bilder att jag blir stum. Älskad unge i underbar höstskog.
 
Vad fin hon är denna Enya, mina kloka unge som bär så mycket tankar inom sig. En del tankar som är för stora för henne att hantera. Döden kommer upp ofta, vi pratar så naturligt vi kan om det. Ger henne hjälpmedel för att försöka förstå allt det där stora och jobbiga som hon funderar över. Hon tänker mycket på min farmor, hennes gammelfarmor, Iris. Hon tycker att det är jobbigt att hon aldrig mer får träffa henne. Så nu har vi satt upp en foto på Iris i hennes rum, dit kan hon gå och titta och prata med henne. Och vi har berättat att de som dör, de stannar alltid kvar i hjärtat hos de som älskar dem. Så Iris bor i våra hjärtan nu. Det var så fint att se hur den tanken gjorde henne glad, och hur hon tog till sig det.