Skogen kallar

 
Idag spenderade jag förmiddagen inomhus eftersom vi hade ett möte på jobbet. Trött som bara den (efter att ha varit uppe i natt och kollar på månförmörkelsen) och började jobba redan 06.30 så skrek kroppen efter ny energi när det var dags att hämta flickorna på förskolan. Så vi stack till skogen, jag kunde riktigt känna hur den kallade på mig. Och visst gjorde det susen. Frisk skogsluft och solsken, blåbär och lingon i magar och skålar, kott & pinnplockning inför pysselstunder, och glada barn - ja det är tämligen oslagbart. Det finns så mycket naturkraft att hämta i skogen, och jag tror att den kan hela även den trasigaste själ om man bara låter den. Jag älskar skogen, och vill gärna att flickorna ska ha samma positiva känslor kring den som jag har. Än så länge har de verkligen det, båda två ,men kanske speciellt Enya som är äldre, älskar att vara där... <3
 
Det är så härligt att jag slutar tidigt en eller ett par dagar varje vecka, och därmed får chansen att hinna med att hitta på något med flickorna efter jobbet. Så att det liksom inte bara blir hem, äta, hinna leka lite - för att sedan göra sig redo för kvällen. På måndag börjar ett nytt schema gälla på jobbet, ett där vi gör mindre timmar i barngrupp - och på så vis får ut all vår planeringstid. Vi har ju då möjlighet att lägga planeringstiden när vi vill, vilket faktiskt underlättar otroligt när man har familj. 
 
 
#1 - - Ingrid:

Det gäller att ta till vara dessa underbara soliga
höstdagar.Underbart att vistas i skogen.