Att växa

 
Hennes små barfota fötter.
Sommarklänning på.
Som mormor sytt. 
Känner gruset under mina fötter.
Under hennes fötter.
Känner henne som om hon vore jag.
Men ändå inte.
Når inte alltid in. In i hennes innersta.
In i hennes känslostormar.
Det gör ont att växa.
Det gör ont att se på.
Det gör ont att älska så innerligt. 
Bara vilja omfamna.
Trösta.
Ge trygghet.
Men inte alltid räcka till.
Hur mycket man än försöker.
 
Men det är med all den kärleken som jag växer jag med.
Som förälder.
Som människa.

Kommentera här: