Let the weekend begin <3

 
Fredagskänslan infinner sig liksom lite extra nuförtiden. Jag har gått upp till heltid för första gången på många år, och arbetar nu även fredagar. Än så länge känns det faktiskt inte betungande, och tiden med barnen blir liksom än mer värd. Jag har sådan tur att jag har ett fint schema och lyckas få hämta dem tidigt flera dagar i veckan. Bland annat fredagar. Det kanske hjälper övergången från 80-100% för mig (och dem!).
 
Så idag efter jobb och föris åkte vi och helghandlade tillsammans. Sedan fick vi finbesök av en kär vän till middagen. I morgon väntar barnkalas hos en kompis till Enya, och sedan ska vi tillbringa eftermiddagen med Caroline och hennes små bustroll.
 
Nu sover småkottarna sedan ett par timmar tillbaka, och jag har smygätit choklad i soffan (vilka vuxenprivilegier det finns alltså!) och kikar på en ny favoritserie (This Life).
 
Let the weekend begin <3
 
 

De vackra små blå

 
Varje år, ungefär vid den här tiden.
När jag liksom känner på mig. Att de har kommit.
De små blå.
Så åker vi ut till skogen. Flickorna och jag. Till och med redan när de låg i magen. Redan då var de med.
För det är ju liksom så att jag tycker om traditioner jag.
Och det här är en av mina käraste.
 
Att leta efter blåsippor. Vandra i skog och mark. Bestiga små berg.
Och varje år. Så är de liksom där.
Jag känner det liksom på mig. 
 
 
 

Livets bubbel <3

 
De här tjejerna ger mig så mycket kraft. Känslan av att livet kan vara kaos, men när de är i min närhet så faller allt på plats. Gång på gång på gång.
 
Jag älskar att vi kan gapskratta tillsammans. Att de där två små filurerna är så fulla av liv och humor. Juni är inte ens tre år gammal, men hon drar verkligen skämt med oss. Med glimten i ögat. Och Enya då, som har ett skratt som bara bubblar och fräser över så man inte kan låta bli att ryckas med.
 
Hela min värld <3