How far I'll go

 
Idag har vi varit på bio, jag och min stora tjej.
Vi såg Vaiana. En film som jag längtat efter att få se sedan den kom ut. Och den var verkligen bra. Jag som har känslorna på utsidan för det mesta grät inte bara en, utan fyra gånger under filmens gång. Enya satt som förhäxad hela filmen också. Faktiskt första gången. Annars brukar hon alltid skruva på sig rejält sista halvtimman. Men icke idag. Vi var lika tagna båda två av spänningen, men också av modet och styrkan hos den unga Vaiana. Lämnade dessutom utrymme för många fina reflektioner på vägen hem. 
 
If I'll go there's just no telling how far I'll go <3

Kommentera här: