Åh mormor
Det är fyra år sedan.
Du lämnade oss.
Men.
Plötsligt känns du så nära.
Som om du är precis bredvid.
Som om du viskar i mitt öra.
Kan känna din närvaro.
Alldeles intill.
Vågar inte vända mig om.
För det är så vansinnigt fint.
Att känna.
Förnimma.
Att du är precis där.
Älskade mormor.
Att få små meddelanden från dig.
Instuckna i böcker.
Det är en sådan förtröstan.
Det gör att tomrummet efter dig.
Liksom läker.
Lite grann...