Morgonstund

 
Lördagsmornar med mina små flickor. Det är bland det bästa jag vet.
Det är helig tid för mig.
Att vakna utan väckarklocka. Oftast en liten stund innan dem.
Få ligga och titta på dem en stund, höra deras djupa andetag.
Och bara känna tacksamheten skölja över mig.
 
Och att sedan äta en lång frukost tillsammans. Med allt det göttigaste.
Juni vill ha bananpannkakor. Enya vill ha fil med müsli och bär. 
Och att bara sitta där tillsammans. Prata om dagens planer.
Med levande ljus ("-Vi släcker två var mamma, så blir det rättvist").
Med morgonsvullna ansikten.
Som får mitt hjärta att närmast brista.