mlisans.blogg.se

Så kom han hem.

Igen.

Varje gång.

Är det lika underbart.

Att få ha någon.

Som är precis som en själv.

Någon.

Som bubblar av samma energier.

Som också förstår tjusningen med.

Att hoppa "indianhopp" hand i hand.

Genom hela Sunne.

Eller förvandla hela Bergvik.

Till en "hoppehage".

Någon mer som också skriker rakt ut.

"-Stanna bilen" när vyerna är för vackra för att köra förbi.

Någon mer som sjunger högt.

TIll varenda rockig låt man hör.

Någon mer som kan springa ut på ett fält.

Och bli dyngblöt av snö upp till knäna.

Bara för att ta "den perfekta bilden".

Någon som förstår att man kan strosa.

På Ica. I en timma.

Utan att komma ut med något.

Någon som vet precis.

När kramen behövs som mest.

Någon mer som inte bryr sig ett dugg.

Om vad "andra tänker".

Någon att vara sig själv med.

I alla lägen.

 

Så kom han hem.

Och så åkte han igen.

Alltid lika tomt. Efteråt.

Men alltid lika påfylld.

I hjärtat.

Av hans energier.

Och hans kärlek.