Julen 2018 - eller när jag nästan fick en överdos av mys och kärlek
Här kommer årliga julaftonsinlägget. Eller ja. Den 23:e, för det var då det var julafton hos familjen Ögren. Och tänk, vad bra det gick. Att låtsas att julafton var en dag tidig i år. Jag trodde nog att det skulle svida mer, men det viktigaste med julen - närheten och omtanken till våra kära, den bryr sig inte om datum eller klockslag.
Familjen mitt i maten.
Vi firade alltså tillsammans med mina föräldrar och syskon, syskonbarn och min farfar den 23:e. Mina flickor åkte till sin pappa på julaftons förmiddag. Och brorsan och hans familj åkte till Kungälv på julafton. Så därför gjorde vi så här det här året. Och vilken underbar jul vi fick. Så tacksam så det svämmar över i mitt hjärta. Så mycket att vara tacksam för. Mina barn. Dessa ljuvliga små töser som gör mig så vansinnigt stolt. Tänk att jag kan få ha sådan tur. Mina syskon. Finns inga ord som räcker till. De är så fina. Stora varma famnar, och lika varma hjärtan. Mina syskonbarn. Tre små favoriter som har en lika självklar plats i mitt hjärta som om de varit mina egna. Mina föräldrar. De som stöttar i med och motvind. Som alltid finns där. Min farfar. Min idol i livet. Jag är så stolt över att vara en del av hans arv. Han är en av de roligaste, klokaste och häftigaste personer jag vet. Och min Hampus. Min bästa vän och stora kärlek. Aldrig trodde jag att något skulle kännas så rätt. Han är min själsfrände.
Farfar har bildvisning på plattan
I väntan på tomten <3
Åh vad jag tycker om de där två <3
Mitt i familjen. Bara älskar den här bilden, för den speglar verkligheten så mycket. Och hur söt är Juni där bakom? <3
Att få stå och kika på det här. Ja men jag svimmar. Min familj <3
Alla blir lika saliga när tomten kommer, stor som liten <3
Morfar fick hjälpa tomten med utdelningen <3
När de där ögonen tindrar så där. Ja då sprider sig värmen i kroppen så jag nästan blir knäpp.
Men myset. Åh!