Tack Björn
Den här dagen vill jag starta med att säga tack.
Tack till en av mitt livs andliga mentorer.
En person som gjort skillnad för mig. På riktigt.
Som hjälpt mig och så många andra på så många plan.
Så många fler än han någonsin själv kan ana.
Han vet inte vem jag är.
Men ändå känns det som om jag känner hans själ.
Björn Natthiko Lindebladh.
Igår lämnade du din kropp.
Din själ fick gå vidare.
På dina villkor.
Åh vad det gjorde mig rörd och varm i hjärtat att läsa det.
Att du fick styra det.
Precis som din pappa fick.
Din inställning till döden har gjort mitt liv lättare.
Jag fann mig själv i mycket mörker för några år sedan.
Du Björn, blev en av mina livbojar då.
Jag höll mig fast vid din kunskap.
För den talade till mig.
Den fick mig att "trampa vatten" i stället för att sjunka.
Och sedan faktiskt börja simma.
Idag vågar jag till och med ge mig ut på okända hav.
Vidöppna vatten.
När jag lyssnar till ditt sommarprat.
Dina föreläsningar.
Eller alla poddavsnitt som du och din "medpingvin" gjorde.
När jag ser dokumentären om dig.
När jag läser din bok (för jag vet inte vilken gång i ordningen).
Så känner jag.
Jag KÄNNER.
Så starkt. Dina ord går rakt in i mitt hjärta.
Både de små och de stora.
Finner sin plats i mig.
Som pusselbitar som passar perfekt.
En del av dem sådana som jag letat efter i hela mitt liv.
De stärker mig. Hjälper mig. Vägleder mig.
Får mig att se på omvärlden med mjukare ögon.
Får mig att förstå att jag är inte mina tankar.
Får mig att ödmjukt säga; Jag kan ha fel.
Släppa taget.
Förlåta.
Får mig att växa.
Du har lämnat spår i mig.
Tack Björn.
Tack för allt du gav och fortsätter att ge.
Idag mediterar jag till din röst och tänder ett ljus för en av de finaste själarna jag vet.
