Julbord, peppiga lappar, och när ångesten griper tag

Vihar fått julklapp från jobbet och en sån fin klapp sedan - från bygdens stoltheter
Västra Ämterviks Bryggeri <3
 
Den där morgonen förra veckan när jag drog upp persiennerna och möttes av en snötäckt värld. Närmen alltså. Jag tjoade och skrek så jag måste väckt mina gulliga granntanter! <3 
(Ash, att det inte låg kvar så länge spelar mindre roll - det är ändå ett löfte om vad som komma skall och det är nog så gott)
 
Snön bäddade in vårt hem <3
 
Och utsikten från mitt klassrum går inte av för hackor, särskilt inte vintertid...
 
Behöver man lite uppmuntran eller en komplimang behöver man inte gå långt hemma hos oss. Det sitter små uppmuntringar skrivna av tösabeter lite överallt. Puss!
 
Man blir så glad. Och glad är bra att bli.
 
Det här är liksom hålla-andan-vackert att stå och tjuvkika på <3
Storasyster hjälper lillasyster fixa håret.
 
 Det här är också hålla-andan-vackert. Lillasyster har varit ensam med färgtuberna i cirkus fyra minuter. Puss <3
"-Mamma jag ser ut som en staty!!!" ropade hon överlyckligt.
 
Flickornas pepparkakshus fick ni se redan förra veckan, men här kommer alltså mitt. Jag satt med degen i näven och visste inte riktigt vad det skulle bli när tanken slog mig: Jag ska ju såklart göra en miniversion av vårt hus!
 
Jag bestämde mig häromdagen för att baka struvor för första gången i mitt liv. De första tre blev inget vidare så de åkte i sopora, men sedan när jag fått in snitsen så blev de riktigt bra.
Jag vände dem i kanel & socker när jag friterat dem och det är som att äta en frasig bit av himlen.
(Sedan gick jag BANANAS och kletade nutella på dem och om det behöver vi inte prata mera)
 
 
 Julgardinerna har försvunnit i någon flytt så jag gjorde en annan variant av pepparkakor och torkade apelsiner. Det doftar gott i vårt hus... <3
 
Paj är en favoriträtt i denna hus. Här med bladspenat, rökt skinka & massa ost. Fotot har Enya tagit, alltså hon är en naturbegåvning. Tycker hon får till så fina kompositioner och ljussättningar.
 
Under helgen har vi bakat julgodis, och den här gången blev det storfavoriten Rocky Road.
 
Vi hade inga minimarsmallows så Juni fixade det på ett kick!
 
Receptet skrev jag ned 2007 när Leilas Jul gick på teven och receptet SLOG IGENOM med buller och bång i varje svenskt hem. Känns mycket mysigare att bläddra i mina gamla receptböcker än att googla. Jag älskar att göra. På riktigt. Med mina händer.
 
I lördags fick vi ÄNTLIGEN träffa mamma & pappa igen. Fasen vad jag saknat dem. Mamma fick Corona i början av december och de har variti karantän osv. Så i lördags var första gången vi sågs sedan 29 november. Så glad att hon mår bra <3
 
Vi hade beställt Julbord från Kulinarika på take-away, och Enya dukade bordet <3
 
Barndom... korgstaken som stått på bordet nästan alla mina jular. Och hushållsvågen i bakgrunden har också stått i deras kök. Alltid <3
 
I lådorna från Kulinarika låg så mycket gott så vi var helt saliga. Åt så vi storknade gjorde vi också. Det var så otroligt gott <3
 
Så fint att få ha ett litet julbord med mor & far. I dessa tider är det ju inte självklart med någonting överhuvudtaget... Så varje stund jag får, sätter jag stort värde på.
 
Igår, söndag och fjärde advent <3
Vi härjade skogen under förmiddagen och tog sparkcyklarna ut på tur efter lunch.
Ungarna har lekt och skrattat sina porlande pärlband av skratt så min själ har fått frid.
Känner att jag behöver utomhuset mer än någonsin nu. Mår inte riktigt gott av alla snabla avstånd, och ensamheten kryper under skinnet på mig vissa dagar (när det är pappavecka).
Mörkret, Coronan, Avstånden, Oron och avsaknaden av så mycket som jag älskar. Klart det känns. Det är okej att det känns. Konstigt vore det om jag inte hade påverkats alls. Då hade ju allt det där jag saknar inte betytt något. Och det ser jag tydligt att det verkligen gör. Det betyder oändligt mycket för mig. Men jag är glad att jag vet vilka verktyg jag kan ta till när mörkret griper tag: Barnen. Utomhuset. Skogen. Meditation. Rörelse. Samtal till mina nära. God mat. Och att hitta anledningar att vara tacksam. Varje dag. Det hjälper och mildrar <3
 
Dockorna följer med oss vart vi än ska <3
 
 STEN SAX PÅSE i 45 minuter. Puss!
 
Något som också mildrar oro i själen är en riktigt god soppa som fått puttra på spisen länge <3
 
Tillsammans med nybakt morotsbröd som fortfarande är så varmt så smöret smälter och och osten blir svettig. Comfort Food <3
 
Måndag idag. Vi packade väskan och åkte på utflykt i gråvädret. Ut på tur aldrig sur!
 
Vi bjöd ut morfar på korvlunch & kastade önskestenar i bäcken.
 
Och så avslutar vi med de här två kalasbrudarna, som underhåller mig och får mig att skratta och känna livet bubbla även när de dagar när ljuset känns lite längre bort än vanligt <3 
De är mitt livselixir! Så omtänksamma, snälla, knäppa, ärliga, roliga och härliga.
Puss!
 
Visa fler inlägg