Ljuva kvällar

 
Bilderna är från häromhelgen. När vi tog en liten fyrhjulingstur i skogen jag & Fredde.
 
Älskar.
Att vara precis mitt i skogen.
Mitt i magin..
Känner mig så hemma.
I naturen.
Krafterna från den fyller mig.
Med sådana energier.
Åh vilka ljuva kvällar.
Åh vilket liv.
 
 
 
 
 

Överraskad...

Obetalbart att se hans min när han kom hem till ett hus fullt av folk!
 
I måndags fyllde Fredde 35. Och för att fira detta styrde jag och hans familj ihop en överraskningsfest för honom förra fredagen. Martin lurade iväg honom till sitt garage, och resten av gänget samlades hemma hos Fredde under tiden och ställde i ordning för kalas.
 
Det blev grillbuffé i trädgården och huset fullt av folk. Så himla roligt!
Jag älskar sådant här, och kan gå igång rejält på att få fixa och trixa inför kalas.
Särskilt när huvudpersonen inte ens har en aning... 
 
Grattis igen F.
Den finaste jag vet i världen.
På alla sätt.
 
Svärmora blev attackerad av en ballong när hon skulle överlämna present. Tur att Tyra skaffat sig en ballong på Marten den dagen så att det blev kalasigt! För ballonger hade jag glömt köpa...
 
Ja må han leeeeva! 
 
Hanne, som fick ett nytt smeknamn av mina ungar; "Honey". Man fattar ju ;)
 
Det var fullt ös på gården!
 
Mat och öl i kvällssolen
 
Svärfar Ola, Rasmus & Micke. Och en Laphroigh.
 
Paket inpackat i silvertejp. Fint ska det va.
 
Sofia, Ola & Micke
 
Nisse, Andreas & Magnus
 
Och gullisarna Martin och Robin hade köpt en blomma till mig, för att jag bjudit grababrna på middag några gånger. Tänk va! De är så välkomna igen och igen!
 
 
Nisse, Hanne & Magnus
 
Morbrors rygg är en bra plats
 
Björn, Andreas & Erik!

Mother Mary and Father Fairy

 
Så kom han hem.
Igen.
Varje gång.
Är det lika underbart.
Att få ha någon.
Som är precis som en själv.
Någon.
Som bubblar av samma energier.
Som också förstår tjusningen med.
Att hoppa "indianhopp" hand i hand.
Genom hela Sunne.
Eller förvandla hela Bergvik.
Till en "hoppehage".
Någon mer som också skriker rakt ut.
"-Stanna bilen" när vyerna är för vackra för att köra förbi.
Någon mer som sjunger högt.
TIll varenda rockig låt man hör.
Någon mer som kan springa ut på ett fält.
Och bli dyngblöt av snö upp till knäna.
Bara för att ta "den perfekta bilden".
Någon som förstår att man kan strosa.
På Ica. I en timma.
Utan att komma ut med något.
Någon som vet precis.
När kramen behövs som mest.
Någon mer som inte bryr sig ett dugg.
Om vad "andra tänker".
Någon att vara sig själv med.
I alla lägen.
 
Så kom han hem.
Och så åkte han igen.
Alltid lika tomt. Efteråt.
Men alltid lika påfylld.
I hjärtat.
Av hans energier.
Och hans kärlek.