One of those days

 
 
 
Mobilbild. Men den
duger fint. För ni förstår känslan.
En sådan där höstdag.
Med sol på himlen.
Och krisp i luften.
 
När hösten liksom kallar på en.
 
Så jag lät benen bära mig.
Dit näsan pekade.
Lät vinden kittla mig i håret.
Lät jackan vara öppen.
Slog mig ned.
På en klippa.
Andades.
Levde.
Precis för stunden.
Precis där.
I solen.
Till vågskvalpets melodi.
Till brisen.
Värmen från solen.
Så enkelt.
Men så fyllt av tacksamhet.
Och med en stor portion.
Ödmjukhet.
 
 
 

Livet, härligheten och den oslagbara kärleken

 
 
Ni.
Är min trygga hamn.
Min stora kärlek.
Mina drömmar.
Besannade.
I två små själar.
Två små.
Helt olika.
Mn ändå med så starka band.
Emellan er.
Oskiljaktiga.
Det är med sådan vördnad.
Jag betraktar er.
Sådan andakt.
Tänk att.
Vi hör ihop.
För alltid.
 
Ni dansar i hösten, och ni dansar i mitt hjärta. 

Fall in Love

 
När naturen står i brand, då är det svårt att inte låta hjärtat göra detsamma.
Älskar hösten så innerligt.
Blir salig åt härligheten. Så till den milda grad att jag stundtals blir okontaktbar... ;)