Disco Defenders

 
Här kommer det ett massivt bildinlägg från min lördagskväll. Igår var nämligen den här tvåbarnsmamman i Karlstad för att se på disco-show! I ärlighetens namn har Alcazar aldrig varit några storfavoriter hos mig. Men den här showen förstår ni, den var helt fantastiskt. Här vinner de över även den mest skeptiske det kan jag sätta en peng på. Disco disco disco! Det gick inte att sitta stilla om man säger så, och det hände något precis hela tiden. Och nu är det jag som gått och nynnat Alcazarlåtar hela söndagen... 
 
Och det som gör det hela ännu mer fantastiskt då. Och som gjorde att jag faktiskt grät i slutnumret av stolthet och lycka. Jo det är att en av mina närmsta vänner koreograferat hela showen. Det var Christopher själv som bjöd med mig till Karlstad för att se den igår tillsammans med hans syster & moster. Och jag kan bara inte förstå, lille pojken som haft en bit av mitt hjärta i sin hand i femton års tid - han är en av Sveriges mest eftertraktade koreografer nu! Ja, nästan fånigt stolt och mallig blir jag!
 
Vi hade fina platser, vi satt på sjätte raden - men precis vid podiet där de gick ut flera gånger under showen. Så vi var så nära att vi kunde ha rört vid varandra. Men jag behärskade mig och fotade i stället... ;)
 
 

Stilla Natt 2015

 
Igår (och idag) gick årets Stilla Natt konsert av stapeln i Sunne Kyrka. En av mina finaste vänner Christopher arrangerar tillsammans med sin eldsjäl till syster Jessica denna otroliga konsert vars intäkter går till välgörande ändamål. För sjätte året i rad fick vi njuta av en julshow utan dess like. Med både lokala förmågor och gästartister. Inget får mig så i julstämning som denna konsert, det är magiskt...
Fler bilder kommer!
 
Årets artister, samt Jessica & Christopher!

Tung dag

 
Under Tobbes och mina första år tillsammans fanns en vän vid vår sida. En underbar person, som jag älskade att ha omkring mig. Han var Tobbes barndomsvän och vi fattade tyckte för varann väldigt snabbt J och jag. Och han blev på något vis en slags storebror för mig, och jag njöt av att ha någon som såg efter mig och brydde sig om mig. Tobbe var trygg med att J fanns hos mig när han själv inte kunde, och jag tror att han innerligt uppskattade att vi tyckte så mycket om varandra. Varma kramar och förtroliga samtal, värme och skratt, men också något ensamt och sorligt under ytan - som han lät mig få ta del av och försöka hjälpa att läka.
 
Med tiden så träffades vi allt mer sällan, och sedan vi skaffade familj så har vi inte setts mer än någon enstaka gång. Våra liv tog olika vägar. 
 
Igår fick vi det tragiska beskedet att J gått bort. En ung man som borde få ha ett långt liv framför sig, har nu hastigt ryckts från denna värld. Från sina sex älskade syskon, där flera av dem är våra närmaste vänner. Det känns så ofattbart, så tungt. Jag gråter för mina älskade vänner som förlorat sin bror, jag gråter för Tobbe som förlorat en av sina käraste barndomsvänner, jag gråter för hans mor och far som förlorat sin son... Och jag gråter och ler åt alla våra fina minnen.
 
J älskade HIM över allt annat, så idag spelar jag deras låtar och hyllar honom och hans allt för korta liv.