Juni Fyra år. Stanna en stund

 
Fyra år.
Stanna en stund.
Älskling.
Håll min hand.
Håll i mig.
För marken gungar.
Under mina fötter.
När jag tänker på dig.
På hur du växer.
På den du var.
Den du är.
Den du skall bli.
Håll min hand.
Precis när du vill.
Men jag önskar dig också modet.
Att kunna släppa den.
För att våga dig ut.
I världen.
Du kan alltid.
Komma tillbaka.
För min hand kommer alltid vara.
Utsträckt.
För dig.
För varje gång.
Du vill stanna en stund.
❤️
Grattis min älskade unge.
Grattis på din fjärde födelsedag.
Min Junicorn

Promenad med en snart fyraåring


 
 
Att få promenera med henne.
Hon som snart fyller fyra.
Det är ett äventyr.
Utan like.
"-Kära nån! Lilla stolpen, hur är det fatt?"
utbrister hon.
Och dyker ned i diket för att rädda en snöstolpe på lut.
Sedan förvandlas stolpen.
Till en häst som hon rider i väg på.
Galopp galopp.
De sötaste skutt jag vet.
Hennes gängliga kropp.
Som far och flänger.
Liksom utan styrsel.
Med den mest sprudlande av energier.
"-Åh lilla kottis. Blöder du? Jag ska ringa doktorn. Så fort jag kommer hem till bråkmakargatan!"
säger hon när hon hittar en trasig liten kotte.
Sedan bär hon kotten.
Varsamt och andaktsfullt.
I två kilometer.
Och så avslutas promenaden.
Med att liten snubbelfot.
Skrubbar hand och knä.
Kryper upp i mammas famn.
Trösten hon behöver.
Närheten jag behöver.
Så jag kramar om.
Lite hårdare.
Min lilla skatt.
Åh vad du ger mig.
<3

Att få vara en fluga på Josefs vägg

 
Under två veckors tid fick jag den äran att vara en fluga på den här mannens klassrumsvägg. Han heter Josef Kurdman, och jag är så vansinnigt glad över att jag fått chansen att möta honom och få lyssna till hans föreläsningar, lektioner och fina snack med eleverna på vår skola.
Jag skrev om våra veckor med Josef på facebooksidan som jag driver för Skäggebergsskolan:
 

"Det tog en liten stund.
Att samla intrycken.
Från någon som påverkat.
Jag pratar om Josef Kurdman.
Som gästspelade hos oss på Skäggeberg.
Och lämnade verkliga avtryck.
Hos både elever och personal.
Hans lektioner väckte något.
Många tankar, men också många känslor.
Som åskådare slängdes jag mellan skratt och tårar.
Och en stor portion stolthet.
När jag hörde hur eleverna resonerade.
Om fördomar, rasism och att ta ansvar.
Ansvar för varandra.
Ansvar för sin egen skolgång.
För sitt eget liv.
Josef väckte något hos oss.
Genom sin fingertoppskänsla.
Genom att möta eleverna med respekt.
Genom att han delade erfarenheter.
Från sitt eget liv, men också från ungdomar han mött.
Jag låter elevernas egna ord tala;
”Jag önskar att han kunde vara kvar längre”
”Han gjorde skillnad i klassrummet”
”Det blev liksom lite trevligare med honom här”
”Vi kommer sakna honom”
Vi är så tacksamma att vi fått äran att ha Josef hos oss.
Och som Josef själv säger.
Vi sitter alla i samma båt.
-Sverigebåten.
Nu är det upp till oss.
Att ro tillsammans <3

”Josef Kurdman är författare, föreläsare, debattör och har medverkat i ett stort antal radio- och tv-program. Han arbetar sedan flera år med integrationsprogram inom skolvärlden, kommuner, stadsdelar, företag och olika myndigheter över hela landet. Josef har fått många priser för sitt arbete och för sitt stora engagemang i kampen mot rasism.” "