Äntligen Ängen

 
Minst en gång varje säsong.
Så liksom BEHÖVER jag åka till Ängen.
Kanske för alla fantastiska barndomsminnen som vilar där.
Kanske för att där finns en av de allra bästa pulkabackarna.
Kanske för att våfflorna i Rokkmakkstugen smakar aldrig så gott
Kanske för att jag aldrig kommit därifrån utan att vara riktigt själaglad.
 
För det är ju något med vintern.
De där soliga dagarna.
Med någon enstaka minusgrad.
När fräknarna börjar strösslas.
Över vinterblek nästipp.
När man varit mer ute än inne. 
Som gör att kroppen liksom känns.
Mer än andra dagar.
Det rusar i blodet. Värmer i pannan.
Och någonstans i hjärteroten.
Infinner sig lugnet.
Kan liksom ha svårt att komma på.
Något som slår just det där.
 
Idag var det dags.
Och vädret kunde knappast varit bättre. Glidet i backen var fenomenalt.
Alltså.
Så himla underbart!
Med den bästa sortens trötthet i kropp och sinne slocknade flickorna snabbt när det var läggdags.
Men precis innan de somnade, så sa Enya;
"-Alltså mamma. Det var verkligen fantastiskt i Ängen. Det var så himla himla kul."
Då vet man liksom. Att nya barndomsminnen får byggas upp kring den där platsen som är så helig för så många. Kanske tar mina flickor med sina eventuella framtida barn dit. Och så får den magiska cirkeln fortsätta.
<3
 
 

Lördag i solsken

 
Lördag.
Solen sken och pulkabacken lockade.
Lägg på lite gos med små kycklingar på det.
Ja men jösses <3.
 
Sedan väntade middagsgäster.
Och liv i stugan.
Det bästa jag vet.
Att fylla huset med liv.
Då mår jag.
<3
 
Citronpaj med hallongrädde till efterrätt. Middagen hann jag inte fota för jag var så hungrig! 
Testade min crocpot för första gången och gjorde helstekt kyckling. Mums!
 
Min föredetta svåger Jon (Tobbes bror) som är tillsammans med min föredetta svägerska Josefin (jag var ihop med hennes bror Oscar på gymnasiet) som träffade varandra på mitt och Tobbes bröllop och med lite hjälp från undertecknad blev de ett par! Så himla roligt <3 Nu har de en fantastisk bonusfamilj med en gemensam liten son, mina flickors tionde kusin Emil! Tänk vad fint det kan bli.
 
Den här smölrompa vill man ju bara äta upp! Åh!
 
 Får ju inte glömma, att vi började lördagen med att ha Fasters lillrompa här!
Hon sov över hos oss för första gången, och oj vad mysigt det var <3 Som hon längtat, eftersom storasyrran sovit hos oss många gånger. Verkligen på tiden tyckte Alma, att det var hennes tur.
Och hon är så varmt välkommen igen och igen och igen.
Mysigt för Juni också, att få kusinen här!