mlisans.blogg.se

Och till tonerna av "Den blomstertid nu kommer" så slutade hon ettan...

Men förstår ni? Min förstfödda.

Oj oj <3

 

För egen del hade jag inte mindre än två avslutningar på samma dag förra veckan. Först Enyisens och senare samma dag var det dags för Skäggebergsskolan (där jag arbetar).

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det är något med skolavslutningar alltså. Som griper tag i det lilla flickhjärtat på mig. Snörper till så gråten stockar sig i halsen direkt jag hör tonerna av kyrkorgeln som pompar upp till psalm.

 

Blir blödigare för varenda år jag vandrar på denna jord tror jag. Jag storbölade i kyrkan (alltså inte någon "fin-gråt" med någon liten tår i ögonvrån här inte...) i vanlig ordning. Min fina kollega Sara satt och strök mig över ryggen och tröstade så moderligt.

Men det är liksom frihet och bubbel och änglasång och solsken och alltihopa i ett liksom uppblandat med en dos vemod över livets förgänglighet och det vackra i att få vara barn. Jag tror att det är allt det där som gör att känslorna svallar över så för mig. Vackert är det i alla fall. Och förlösande att få gråta. Det vattnar min själ.