Det sista kosläppet, god mat & dofter som berusar
Jag kommer att sakna att se honom så här. Min pappa. Men jag ser också fram emot att få se honom på nya sätt.
I lördags var det dags för Ögrens-kossorna att springa ut på grönbete. Här kommer en radda bilder från det & andra små glimtar från veckan som gått.
Några nära och kära grannar och vi i familjen samlades i lördags för årets kosläpp. Och pappas sista. Förmodligen säljer han djuren till våren efter över 30 år som bonde. En era går i graven <3
Tjohooo töser! Nu lever vi!
Brorsan filmade alltihopa <3
Och solen kom fram och sken på våra kossor <3
Håkan gjorde pappa sällskap i ladugården och hjälpte till att fösa kossorna ut i det fria. Fint att de fick göra det tillsammans den här sista gången.
Och jag kommer sakna de här. Trogna vackra djur. Som varit en del av hela mitt liv.
Stor & liten. Och tankarna svindlar när man funderar på en vuxen Erling. Blir han lika lång som far sin?
Jag kan bli så gråtmild av tanken på mina brorsor. Jag älskar dem så mycket.
Andra saker man kan bli gråtmild över är mammas rabarberkaka. Samma recept varje år. Samma ljuvliga symfoni i munnen. Mmmm!
Och min lille Nils. Med mammas ukulele.
Han som står där och spelar en trudelutt. Och mamma i full färd. Och Joel trippar ned i källaren för att leta glass till sin son. Livet <3
Har man tremänningar kan man göra konster. Det är sen gammalt <3
Vi hade korv med bröd-lunch och kaffedejt för mammorna som alltid har tusen miljoner fina samtalsämnen att gå igenom <3 Kärlek!
Här går jag så ofta jag kan. Så lyxigt att ha skogen på gångavstånd. Jag mår så bra så fort jag kommer in bland träden. Det är heligt territorium.
Och jag kan inte gå förbi grannarnas hus utan att ställa mig under deras träd och titta upp på prakten. LJUVLIGT är det. LJUVLIGT.
Frukost för alla i hushållet. Junis favvo är bananpankisar, Enya vill gärna ha mannagrynsgröt & min havregrynsgröt fick inte plats i bild, men kaffet får representera mig.
Sötpotatisnachos i ugn med riven ost, brytet bröd och gräslök.
Och ännu en bok som grep tag extra om hjärtat <3
En historisk biografi om ett släktled & en familj mitt i ett förödande krig.
Eurovisionfinalen kräver tilltugg, och oj så mycket gott jag blev bjuden på av mina fina vänner <3 Jag åt så jag RULLADE typ hem (betänk att hela brickan med massa sorters chips mm inte syns på bilden). Vi hejade oss hesa på Tusse men det hjälpte föga. Min STORFAVORIT var Norge. Har lyssnat i hjäl mig på Tix efter det. Säkert en fyrtio lyssningar per dag. Utan att överdriva.
Det märks att det hoppar en del mellan mobilbilder & kamerabilder va? :)
Finkameran har jag inte med överallt längre, förr var den med som en förlängd del av kroppen. Men nu tål vi att skiljas åt då och då. Det går görfint.
DE HÄR UNDERBARA pionerna kom Jossan med i söndags. Åh maj. Jag köper aldrig snittblommor själv, men blir nästintill orimligt glad när jag får dem. Det är närmast löjligt vad lycklig man kan bli för prakt och doft som förgyller ens hem. Tack min underbara Joss <3
Och så avslutar vi med en tripp "down memory lane". Enya för 7 år sedan. 2.5 år gammal i mormor och morfars trädgård i blomsterprakt från körsbärsträden. Alltså hur docksöt? De där ögonen har gjort mig knäsvag varje dag sedan hon först mötte min blick där på Karlstads BB. Min trollunge <3