The days before christmas
Dagarna före jul. Jag har gått på jullov och började veckan med att baka DETGODASTEJULGODISET. Typ. En storfavorit (recept finns i bakverks-kategorin för den som vill baka). Chokladdoppad lakritskola med flingsalt.
Och flickorna som tagit julgran med morfar var så ivriga med att sätta igång att pynta <3
Noggrant fyllde de den från topp till tå <3
Vacker blev den, lika vacker som dess pyntare. Proppfull med glitter & annat grant.
Jaja. Det bakas och det fejas. För att det är det bästa jag vet.
Här är bland det godaste som finns, året om, kanelkaramelliserade cashewnötter & mandlar.
Sött och salt i en perfekt kombo. MUMS!
På utflykt till skogs, och dockorna är alltid med. Det finns en otroligt vacker "trollskog" intill en sjö här i närheten som vi tycker mycket om att besöka. Med vandringsleder, utkikstorn & grillplats. Ungarna pysslade och gjorde kottdjur (SOM SÖREN MAMMA! Ja ni som sett julis i år fattar),och jag mediterade och kramade träd. Ja och så sjöng vi "Stilla Natt" på högsta volym också.
Juni & Leah <3
Enya & Millie <3
"-Mamma, du får ta hand om Leah & Millie när vi är hos Pappa. Så kan du ha dem hos dig om det blir tomt och du saknar oss" sa mina omtänksamma döttrar.
Sagt och gjort. Småflickorna bäddade jag ned vid 8-snåret igår intill mig i sängen och skickade bild till deras "mammor" så att de visste att de hade det bra. Fint att vara mormor vid 34 års ålder ändå! Sedan tassade jag upp och hade lång telefonkonferens med Bästis <3
Perfekt avslut på dan före dan före dopparedan.
Och så kom dan före dan. Och solen, SOLEN, kom och helt plötsligt som genom ett trollslag var december förlåten för all brist på ljus. Jag gick ut på långpromenad (och mina fötter höll!) och va så lycklig att jag slöt mina ögon ochstod och dansade långsamt vid vattnet i en halvtimme. Underunderunderbart <3
Igår kväll satte jag årets sista (?) plåtar med saffransbröd på kalljäsning i ugnen, och i morse bakade jag av dem. Att äta nybakt lussekatt till morgonkaffet en decembermorgon borde stå i 10 Guds Bud.
Jag har bakat vörtlimpor och lussebröd, orimliga mängder julgodis, gjort omelett med svampstuvning, räkcheesecake & ett gäng friska sallader till julmaten i morgon. Mamma & jag hjälps åt. Annat var det medan mormor levde. Då FICK inte en levande själ bidra med något till julbordet. Hon gjorde allt själv. Och vilket julbord... Jösses. Det dignade av mat, allt lagat från grunden med största kärlek. Hon ojade sig och såg noggrant till att alla i familjen tog sig både tre och fyra gånger, och "-ska du inte ha lite till, nej nu får ni äta mer, och oj oj oj ni måste ju äta". Själv åt hon en halv prinskorv som vart bränd sittande vid spisen på sin pall, för den fina arma kvinnan hade inte vett nog att se sin egen storhet <3Puss mormor. Du är bäst!
Och du sitter på min axel ALLTID när jag bakar och lagar mat. Jag hör dig <3
Efter matlagandet tog jag en sväng ut igen. Pga svältfödd på sol <3
Jag är som en katt så fort solen visar sig, oavsett årstid. MÅSTE UT. MÅSTE LAPA.
Och så blev jag kär i mellanrummet mellan träden. Har man ingen kärleksrelation i livet så kan man ha en med naturen. Det har jag alltid sagt.
Hej från julkulan! Nu packar jag stora korgen full med julmat & klappar och åker till min mamma och pappa. Vi ska ha uppesittarkväll, griljera skinka och äta på det nybakta vörtbrödet, pynta och pyssla det sista, äta julgodis och dricka glögg & jag ska sova över och jag ska få vakna HEMMA på julafton. Där alla mina barndomsminnen bor och där det är jul i varenda vrå. Det är det plåster jag behöver en jul som den här när allt är upp och ned, och det dessutom är pappajul för mina döttrar.
Det är en fruktansvärd kamp i en förälders hjärta att inte vara med sina barn på julafton. Det sliter och det tär. Och man svingas som en pendel mellan känslorna. Mellan glädjen och allt det underbara som hör julen till - och så plötsligt snörper det till i bröstet och tårarna tränger fram, för man känner så starkt att det som är viktigaste i världen fattas.
Jag tror varenda separerad förälder skriver under på det. Och man ska inte skämmas för att känna.
Så känn på. Gråt och skratta om vartannat.
Det är banne mig mer än okej. Det är att vara människa <3
Men jag vet att de har det alldeles underbart där de är, hos sin pappa & bonusmamma.
Och jag gläds för dem och allt det härliga de får vara med om TVÅ gånger om. De är världens finaste ungar, och de har en uppsjö av människor som älskar dem så högt. Det är en gåva.
På juldagen firar jag med dem, och vad fint det ska bli <3