Stiltjen & naturen

 
Skogen välkomnar mig in.
Rötterna bildar trappsteg.
Som liksom viskar.
Talar till mig.
Kom.
Beträd oss.
Det är så sagolikt så jag får ståpäls.
Som om jag blev till mitt rätta väsen.
Precis här.
 
Plötsligt bland träd som vinar i vinden.
Hör jag den.
Stiltjen.
Som jag väntat på hela dagen.
Kanske har jag väntat.
Hela livet.
Det tysta ekot av absolut allting.
Jag stannar upp.
Känner det.
Hur hela världen omkring mig gnistrar av den.
Den tysta magin.
 
Enigheten.
När själen möter fränden.
Självklart som ingenting annat.
Det finns inget som skaver.
Inget som är skevt.
Fast ändå finns inte en rak linje så långt ögat når.
Inga IKEA-kök eller platsbyggda bokhyllor.
Inga praktiska lösningar eller materialistisk längtan.
Inga... filter.
Jag är så vansinnigt trött på filter.
Här är allting operfekt och underbart.
Någon bygger pool långt bort i stan men jag doppar mig hellre i skogens tjärn.
Äter mig mätt på vildhallon och blåbär.
För allt det bästa kostar ingenting.
Här i skogen finns allt det jag vill ha mer av.
Vara i.
Längta efter. Längta till.
 
Där bland träden finner jag det.
Det som finns inom oss hela tiden.
Men ibland behöver hjälp att komma fram.
Där finner jag det.
Det vackraste jag vet.
Det som når min själ med liv och kraft.
Det som när min själ med liv och kraft.
 
Tack.
 
Visa fler inlägg