Slutet på en era och en hyllning till min far
För sista gången har min pappa utfodrat mjölkkorna.
För sista gången har mjölken lämnat kossornas juver och pumpats genom rören i ladugården i Elofsrud.
För sista gången har hans väckarklocka ringt i arla morgonstund, när de flesta andra sussar sött i sina sängar i många timmar till.
För sista gången har mjölkbilen kört upp på grusvägen.
För sista gången...
Det har blivit många "för sista gången" på sista tiden.
En era är förbi. Det enda jag minns.
Vi flyttade till den här gården när jag var tre år gammal.
Mina morföräldrar drev den innan mina föräldrar tog över, och min morfars föräldrar före dem.
Det här är livet som jag känner till det.
Komockor och sträva kalvtungor.
Halm i stövlarna och lek bland ensilagebalarna (trots att vi såklart INTE fick).
Hödammiga kattungar som sprang runt i ladan.
Att bevittna kalvars födsel.
Höns och kycklingar. Galna tuppar som morfar halshögg.
Får och lamm, och min alldeles egen Pontus.
Liv och död. Och naturens kretslopp.
Sitta intill pappa på skördetröskan och sjunga sånger som överröstades av dånet.
Dammiga grusvägar där traktorn precis passerat och blåst upp en rökridå.
Mormor i köket, och morfar som hjälpte till på åkrarna.
Mina bröder och jag. Alltid med svarta ränder under naglarna.
Och med lera upp till knäna.
Dricka ljummen mjölk direkt från tanken.
Mamma och Pappa som går i sommarhagen och tar in kossorna för mjölkning.
Hjälpa mormor att ta av grädden och vispa upp den till den nybakta kakan.
Klättra på traktordäck fyllda med lerkocklor.
Doften av koskit.
Det är trygghet och barndom för mig.
Så glad för vad jag fått i livet.
Så glad för vad det gett mig.
Tack pappa.
Tack mamma.
Tack förfäder & förmödrar.
Nu har mjölkmaskinen brummat för sista gången.
Och nu får pappa efterlängtade sovmornar.
Ett nytt liv får börja för honom nu.
Och det är han värd.
För jag vet ingen starkare och mer plikttrogen människa.
Från tidig morgon till sen kväll.
Utan mer än ett par dagars vila om året.
Har han arbetat och slitit.
Det är ett speciellt virke i bönder.
Det är det bästa virket.
Om ens en gnutta av det har spillt över i mig så kan jag skatta mig lycklig.
Och som vi alla vet. Inget hade varit möjligt om inte mamma funnits och stöttat.
Hållt ställningarna.
Uppfostrat oss.
Drivit markservice.
Så det här är lika mycket en hyllning till henne.
<3
Pappa, tillsammans med grannen och vännen Håkan.
Mjölkrummet. Hur många är gångerna jag vridit på kranen och låtit den vita drycken flöda ut i hinken för att sedan bäras in i köket? Oändliga.
Vackra djur, varma och trygga <3
Sista gången i ladugården. Det var mycket känslor <3
Småkalvarna kommer få bo kvar <3
Inte många dagar gammal <3
Lillfisen gjorde fin åt kalvisarna <3
Det kommer bli så tomt, sa hon och grät en stilla tår. Ja hjärtat. Det kommer det <3
Vilar gott mellan mjölkningarna<3
Vacker fräkenmule <3
Tjejerna gjorde en sista arbetsinsats <3
Vi ska sakna det här. Men wow vad glad jag är över att jag fått växa upp i det, och att mina döttrar fått göra detsamma <3