September - som innehöll en lunginflammation och ett brutet revben
September började med skogen och han <3
Bra start ändå.
Och kantareller - liksom för att överdosera höst-myset <3
Skogens guld, ja det glänser som guld i höstsolen <3
Och jag trivs bland allt det gröna <3
Mini-pankisar till frukost till flickkvartetten <3
Åkte på studiebesök och konceptet "Teater på en dag" på Västanå Teater med min klass.
Vilken underbar dag, och vad häftigt det var att få komma bakom, in i kostymatelfén, sminkrummet och alla andra hemliga vrår i Berättarladan <3
Och sedan blev jag sjuk. Så jävla sjuk.
På kvällen efter teatern fick jag plötsligt hög feber. Över 39, fruktansvärd huvudvärk och tryck i bröstet. Låg i denna feber i 5 dagar. Sov och yrade om vartannat. Men jag blev inte bättre. Värktabletter tog varken ned feber eller huvudvärk. Så när lördagen kom kände jag att något var riktigt fel.
Jag brukar aldrig ha feber, och jag brukar nästan aldrig bli sjuk. Så jag sa till J att vi var tvungna åka in. Kunde knappt hålla mina ögon öppna för huvudvärken var så skarp, kroppen blev mattare och mattare och jag sattes på dropp på dirren när vi kom fram. Sedan påbörjades provtagningarna. Man uteslöt RS, Covid och influensa. Så då skickades jag på lungröntgen där man såg att jag hade lunginflammation. Det var läkarens teori hela tiden, och hon trodde att det var den smittsamma Mykoplasma-varianten som främst drabbar barn och unga vuxna (och som tydligen går för fullt i samhället nu). Blodprovet visade att det stämde, och jag fick antibiotika och åka hem när kvällen kom.
Så tacksam för sjukvården, de var så proffsiga, snabba och omhändertagande från första sekund vi kom in. ROS till Karlstads akutmottagning <3
Och så tacksam för min fina Jonas. Som satt vid min sida hela tiden. Uppdaterade mamma och Lovisa kontinuerligt. Att han var där intill var det finaste av allt. Jag kände mig inte ensam. Utan snarare så hållen och trygg. Tänkte på det flera gånger; hur tacksam jag är över honom och allt vi har tillsammans.
Mitt i min deppigaste sjukperiod hittade han säsongens allra sista jordgubbe åt mig. Formad som ett hjärta. Behöver jag säga att jag bölade? :)
_________________
Lite kräftkalas blev vi bjudna på när lunginflammationen börjat lägga sig lite och jag hade börjat jobba igen. Hos älskade Sandra & Ti <3
Så välbehövlig kväll, även om jag var väldigt sliten efter sjukdomen <3
För att komma ut ur huset lite följde vi med mamma och pappa på fordonsträff i Bjälverud.
Hängig och sliten orkade jag bara någon timme. Men skönt ändå att komma ut.
Pappa ställde ut sin fina grålle som han renoverat och gjort så snygg!
Och två bästisarna tävlade i spika i en spik snabbast!
Lunginflammationen gav mig en riktigt kraftig hosta som inte ville ge med sig och dessutom medtagna lungor som inte riktigt orkade med att "andas ordentligt". Hostan blev så kraftig att jag hostade så jag bröt ett revben. Så där började nästa period av sjukdom. Smärtan var så kraftig att jag aldrig någonsin upplevt något liknande. Vid varje fniss, nys, hick, host (och jag hostade ju rejält), snyt eller harkling kändes det som om jag skulle gå av inifrån. En smärta som strålade och närmast lamslog mig. Sjukt! Till slut fick jag lite starkade smärtstillande tabletter utskrivna och kunde då få ned smärtan från en 10 till en 7:a. Sedan blev det långsamt bättre och bättre för varje dag.
Inte en löptur på hela september. Löpningen som är en så stor del av mitt liv. En del som gör mig lyckli,g får mig att må bra och fungerar både som terapi och glädjekälla. Först var det lunginflammationen som satte stopp under några veckor - och sedan revbenen.
Så hela månaden var jag verkligen i ett "dimmigt töcken". Jag kände mig låg, ledsen, och nedstämd. Men när smärtan äntligen avtog så kände jag hur "livet rann till" igen. ÄNTLIGEN. Löpningen är ännu en bit bort. Men nu kan jag "gå snabbt" igen i alla fall. Ett steg närmare!
Just another magic SUNDAY <3
Med en otrolig rispytt <3
Vi har plockat äpplen i mammas trädgård och fixat förvaring ute åt dem. Åkerö, en underbart god sort som lämpar sig ypperligt för längre förvaring.
Nybakat bröd till frukost. Då är alla flickor glada. Puss!
Med varm choklad om man vill vara en riktig lyxlirare. Och det vill man ju ibland.
Lite mer skog. Tror det botar bättre än all världens tabletter.
Tarot visar alltid vägen för mig. De här två korten kom till mig, och de symboliserar verkligen månaden. Kärleken han gett mig. Och styrkan jag själv behövt för att orka med smärtan i revbenen.
__________________
NU ÄR DET OKTOBER. Och låt oss få en fantasisk sådan <3
Puss!