mlisans.blogg.se - Att fylla 35

Att fylla 35 - en bild om året

Jahapp. Då kom den. Den 27 januari. Födelsedagen. Knack knack på åldersdörren. Hej, ja nu är jag 35. TRETTIOFEM bokstaverar jag i versaler och känner efter. Hur känns 35? Det känns bra. Jag är självständig och fri. Stark och skör på samma gång, och jag är mer i kontakt med mig själv och mitt innersta än jag någonsin varit förut. Jag är mina minnen, men jag är också min framtid. Framförallt är jag här och nu. Det är inte smärtfritt, men det är med en stor glädje och tacksamhet inför att få vara vid liv. Det känns som en ära att få bli äldre.

Jag stod i spegeln igår morse och tittade på den 35-åriga versionen av mig själv. Strök mig över kinden och sa "Tänk vad du varit med om. Lilla tjej. Lilla tant.".

Så kom jag på den briljanta idén att observera mitt åldrande i form av en bild om året för att riktigt lägga mitt åldrande under lupp. Så här kommer mina 35 år i bilder:

1986 - mitt födelseår! Jag lärde mig en massa livsviktiga saker och var enligt mina föräldrar en väldigt rar och snäll liten bebis (lugn bara lugn - jag gav igen i tonåren).

1987 i sjömansklänning och fjuniga lockar.

Kuriosa: Jag hade blå ögon under min uppväxt. Men i 10-årsåldern ungefär övergick de till gröna.

1988 - Är det något som går som en röd tråd genom hela mitt liv så är det att jag aldrig varit särskilt modemedveten... Jag har haft så otroligt mycket knasiga kläder på mig under mina år på jorden. Färgkombinationer som skulle få de flesta att skrika rakt ut. Just på den här bilden är jag själv oskyldig dock. Man kan ana att det är pappa Tomas som satt på mig brallorna ;)

1989 - Tomten som ligger där har vi pyntat med varje jul i hela mitt liv.

1990 - Minns roströjan och hårspännena som om det vore igår.

Jag tyckte att de var helt otroligt tjusiga!

Här ser man också att min mouche på kinden är på plats. I tonåren ville jag skrapa bort den med kniv, så sjukt glad att jag inte gjorde det. Den är ju jag (!).

1991 - Femåring med hemsydda kläder och gullvivor i hår. Jag var tokig i blommor, absolut tokig. Kunde börja gråta av att mamma eller pappa kört över dem med gräsklipparen, så jag gick ut med nagelsax och klippte runt alla blommor i trädgården så att de skulle överleva.

1992 - Brorsans femårsdag. Man ba "Men hej ta dig någon gång jag är sugen på tårta".

Inlagda clementiner på gräddtårta kan vara ett av de finaste barndomsminnen jag vet. Mormor <3

1993 - Ett underbart år. Jag fyllde sju år och ett par veckor senare blev jag storasyster igen till en liten parvel som fick namnet Nils. Det var kärlek vid första ögonkastet och han förgyllde mitt liv från första sekund <3

1994 - Här på semester i campingstuga med lillbrorsan i knät. Han är fortfarande än idag typ den sötaste ungen jag någonsin sett <3

Vi Svergie-semestrade i stugor och husvagnar under min uppväxt, och det var DET BÄSTA jag visste.

1995 - Jag är 9 år och har alltid luggen i tofs. Älskar att leka häst med mina kompisar, bygga kojor, mima med hårborsten som mikrofon och att läsa och skriva dikter och böcker. Och leka med kompisar förstås, det har alltid varit (och är än!) det bästa jag vet.

1996 - Nintendo 8 bit var en stor del av min och brorsans uppväxt. Tänk så många tricks man hade för sig för att få igång laggande spel. Man blåste hårt, satte in spelet nästan helt för att sedan trycka till det hårt så att kanten stötte i. Tills slut fick man alltid i gång det! :D

1997 - Lillfis med huvudet lika proppfullt av idéer som fräknar. Jag anordnade cirkusar, teatrar, shower och hade massa hemliga klubbar. Det bubblade över av kreativtet och den behövde ut. Jag sysslade med orientering på fritiden och var riktigt duktig på det! Vi tävlade ofta och åkte Värmland runt och sprang i skogarna. Det var en härlig tid!

1998 - Jag var med i Teatergruppen Kometen och spelade Kung Richard i vår version av Robin Hood. Mamma har sytt även denna kostym <3

1999 - Joel och jag på semester med farmor & farfar. Vi åkte på campringtripp med dem varje sommar. Bland de finaste minnen jag bär. Minigolf, glass, trampbåtar, bad, och farmors rågsiktskakor till frukost och köttbullar och vattenmackisar till lunch. Och tett på farfarn då, alltid lika go & glad <3

Okej här kommer år 2000 & år 2001 samtidigt. Tack farmor och farfar <3

2002 - Lovisa, jag & lillnisse - too cool for school. Men lugn, det var bara på bild ;)

Jag hade dille på rutiga kjolar efter att ha sett filmen Loser. Ville bara vara Mena Suvari JÄMT!

2003 - semester med familjen (I PLAYBOYLINNE, MEN TVI VALE).

2004 - häxtjejen med pentagram överallt och rummet fullt av örter och formler. Vänner över hela väggarma och alltid någon på telefon <3

2005 - Precis tagit studenten och det här är en av studentbalsbilderna. Jag hade en klänning uppsydd av mamma i medeltidsstil. Pentagrammet på plats runt halsen. Såklart <3.

Framtiden låg som ett oskrivet blad framför oss. Jag och mina vänner hade en helt underbar sommar med festivaler och skräpplockning nätterna igenom (vi bestämde oss för att göra vad vi kunde för att rädda världen, ja vi var lite före vår tid men Greta hade varit stolt över oss).

Jag var dökär i Tobbe och hoppades innerligt på att det skulle bli vi, och det blev det också Jag hade bestämt mig för att inte hoppa på en utbildning det första året, utan pausa upp och känna efter. Det gjorde jag och det var det som slutligen ledde till att jag sökte in på lärarlinjen.

2006 - Festival med kärlek och vänner. Livet är underbart <3 En månad senare påbörjade jag utbildningen till förskollärare och jag & Tobbe flyttade ned till karlstad tillsammans i vårt första gemensamma boende.

2007 - midsommar i Bengster <3 Vi spenderade sommaren hos Tobbes föräldrar i Sunne.

Vi längtade hem massor redan då. Och våren efter flyttade vi tillbaka till Sunne.

2008 - Så många underbara och galet roliga kvällar på Hannahs uteplats <3

2009 - Pappas 50 årsfest. Jag skrev examensarbete och sökte jobb inför att jag skulle bli färdig lärare. Arbetsmarknaden var inte var den är nu för en nyutbildad förskollärare så för att få en heltidstjänst fick jag söka mig längre bort... Och det gjorde jag för att jag var bestämd på att jag inte ville vara springvikarie.

2010 - Bästis-Lovisen och jag på min balle. Sommar och fryksdalsdansen och helt underbara dagar med vännerna. Tobbes och min lägenhet var full av vänner och gemenskap från morgon till sena natten. Det trivdes jag fint med, som den sociala lilla kotte jag är.

Jag var klar med utbildningen i januari och hade under vårterminen jobbat och bott i Göteborg. När sommaren kom flyttade jag hem tillbaka och var så otroligt lycklig för det. Jag fick en ny tjänst i Forshaga och började pendla dit i augusi. Där fick jag chansen att jobba med UNDERBARA JOSSAN som än idag är en av mina närmaste vänner.

2011 - Året började med att jag fick ett jobb i min egen kommun (äntligen) och jag slapp pendla.

Men årets största var att jag blev gravid och sedan mamma till Enya.

Det finns ett före och ett efter det. Och aldrig någonsin ville jag ha före igen. Min skatt <3

2012 - Enyisen växte och så även jag. Att bli förälder är den största resan jag någonsin tagit mig an, och den tar inte slut förrän mina andetag gör det (och enligt mig inte ens då). 2012 tog jag min bebis och visade henne världen som jag visste om den. Och den älskade lilla ungen, var så pigg och allert - alltid redo för nya äventyr. Precis som sin mor <3

2013. Det var ett år som både gav och tog. Jag förlorade min mormor och det tog mig så otroligt hårt. Men samma vecka fick jag veta att ett nytt liv växte i min kropp. Vi skulle bli tvåbarnsföräldrar <3

Och när Juni våren efter tittade ut, så hände det märkligaste - hon tittade på mig med mormors blick. Bara för ett ögonkast, men jag såg den.

2014 - Gravid med Juni i magen - full av längtan efter min lilla bebis <3

Sedan kom hon och jag har aldrig varit så lycklig som när jag blev tvåbarnsmamma.

Även det här året fick jag möta sorg när min älskade farmor och tillika själsfrände gick bort.

2015 - midsommar och syrenkransar i håret (vad sent de blommade det året!) <3

Jag började jobba igen efter föräldraledigheten med Juni, och hon var så ledsen och grät konstant under två veckor på inskolningen. Det och en hel del fler saker gjorde att årets sista månader blev lite tuffa känslomässigt.

2016. Långhårig och lycklig med bira & ciggis (BLUNDA MAMMA!) i baksätet på en pilsnerhäck. Bilden tog min bästis i världen och livet var då liksom nu alltid fyllt av glitter och guldkant så fort vi var tillsammans. Då bodde hon i Göteborg och vi saknade varandra enormt.

En mörk höst skulle följa efter detta. Och till slut ett beslut som var oundvikligt från min sida, men som ändå är det svåraste och mest smärtsamma beslut jag tagit. Att splittra en kärnfamilj.

Det såret kommer aldrig riktigt läka.

2017. Började så långsamt återhämta mig lite efter skilsmässans smärtor och sorger.

Jag och min vän Chris plåtade bilder för Entré och tillsammans ägnade vi sedan sommaren åt att dricka bärs, spana på snygga killar, hänga på stranden och flamsa högt och lågt.

Barnen och jag fann oss en trygg och fin plats i Öjervik där vi kunde börja bygga oss starka som en ny familjekonstellation. En treenighet.

En fin tid och en tid av självkärlek, djupa reflektioner & en stor dos självständighet.

2018 - så jävla lycklig på Gotland. Jag & Chris gjorde "BÄSTA SOMMAREN" tillsammans eftersom han senare skulle flytta till Tyskland. Vi semestrade på hemmaplan men också på Gotland och i Köpenhamn. Det var magiskt.

Spenderade mycket tid till sjöss, och på min favoritö. Men också mycket tid till skogs.

2019 - jag når inte riktigt igenom till mig själv här. Jag väljer att lämna denna bild okommenterad.

2020 - sommarbrun och kalasig med läppstift pga skolavslutning. Håret hade äntligen börjat växa ut och bli friskt igen efter att jag tappade stora delar av det under 2019. Jag började äntligen känna mig fin och värdefull igen. Jag tycker den här bilden symboliserar det.

Och 2021 då? Ja det här är den bilden jag har i telefonen från detta år, så den får det bli:

Vad det här året har i sitt sköte vet vi inte mycket om ännu. Jag vet bara vad jag önskar, hoppas & tror. Men att det får innehålla mer närhet och mindre avstånd. Det får bli min högsta önskan.

Over and out. Det här gör jag nog inte om när jag fyller 70. För då blir det här lååååånga inlägget dubbelt så långt. Nån måtta får det vara menar jag.

Puss från tjejtanten!