Förmörkelsesäsongen
Förmörkelsesäsongen är över för den här gången.
(alltså en månförmörkelse som två veckor senare följs av en solförmörkelse)
Det är inte ovanligt, det sker två gånger om året.
Och energierna kring dem lyfter olika teman i våra liv.
Saker som varit dolda kan komma fram i ljuset.
Illusioner kan hävas.
Men det kan också vara en tid när sanningen är lite grumlig och man behöver vara försiktig med att sätta intentioner under den här tiden. Just för att de kan "förmörkade" och hamna ur den kurs som man själv egentligen önskar.
Förmörkelsen den här hösten har inneburit en liten "käftsmäll" för mig personligen.
Fast egentligen. På ett bra sätt.
Jag behövde ruskas om. Vakna till.
Förstå att vissa spår och vägar inte är bra för mig.
Det är viktigt att lyssna när kroppen talar.
Viktigt att ta till sig insikterna.
Min kropp har försökt säga saker till mig under en längre tid.
Men som jag liksom tryckt undan och förträngt.
Det har maskerat sig som dålig självkänsla, som jag sedan försökt döva på olika sätt.
Natten till lördag kom jag till en insikt som ruskade om mig.
Insikten gjorde ONT. Den förlamade mig nästan en stund.
Men den var viktig. För den ledde till starten på något nytt.
Jag förstod.
Förändring måste ske om jag ska innerligt ska kunna utvecklas vidare från det här.
Jag vill stå stark och trygg och känna kärlek till mig själv och min kropp igen.
Då behöver jag vara snällare mot den än jag varit det här senaste året.
Symboliskt nog drog jag kortet "Döden" på lördagsmorgonen.
Kortet som står för avslut, men också en ny början.
Det kan vara smärtsamt, men ljuset väntar där på andra sidan.
Något gammalt måste dö för att något nytt ska födas och få plats.
Så efter smärtan jag först kände - så finns nu bara ljus och hopp kvar inom mig.
En stark känsla av att något vackert vilar och vill fram.
Nu kommer jag ge det platsen att växa.