Stunder som bär min själ
Den här sommaren har bjudit på så många magiska kvällar. Här är några bilder från en av dem. Vi satt och åt middag jag & Hamp och bestämde oss för att ta en tur med fyrhjulingen i kvällsolen. Vi stannade på ett fält nästgårds och fotade för att det var så håll-käften-vackert att det inte gick att bara passera.
Sådana här stunder samlar jag på. Jag samlar dem i hjärtat för all framtid.
För jag vet, jag vet att det är de här minnena som kommer bära min själ när jag är gammal och trött. Det här är riktig rikedom för mig.
Att få stå på ett vetefält fyllt av blåklint, i kvällssolens ljus tillsammans med någon man älskar.
Där och då behöver du ingenting annat.
Vi fortsatte sedan vår tur och hamnade på en väg vi aldrig förut åkt, och som spännande nog tog oss genom skog och mark och till slut ut på Munkforshöjden långt långt hemifrån och flera timmar efter att vi lämnat vår gård... Där åkte vi nedför berget till en solnedgång som så magisk så att det faktum att fingrar och ben var iskalla (vi åkte i shorts!) inte var något vi reflekterade över förrän vi var hemma igen och kröp upp i soffan med dubbla filtar.
