Weekend in Gothenburgh

 
Här har jag spenderat min helg. I ljuvliga Göteborg. 
Åkte ned direkt efter jobbet på fredagseftermiddagen och mötte upp vänner för middag på kvällen. Efter ett tips från en kollega testade vi Mañana, en tapasrestaurant - och vi blev mycket nöjda!
Sedan ramlade vi roliga gatan fram, som han sjunger Hellström. Och det blev en liten krogrunda innan vi landade i hotellsängarna för några timmars sömn.
 
På lördagen strosade vi i underbara Haga. Min favoritdel av Göteborg. Tycker så mycket om de gamla husen, kullerstenarna, butikerna, caféerna... Ja hela känslan. Den andas en annan tid. En annan värld på något vis.
Fint att få dyka in en stund. 
 
På lördagskvällen vankandes det inflyttningsfest hos ljuvliga pinglan Aleksandra. Där bjöds vi på massor av god arabisk mat & hade en mycket fin kväll.
 
En fin helg. Och alldeles lagom att vara i storstaden ett par dagar. Sedan längtar jag till lugnet och det fridfulla i min lilla stuga på landet. Och till de där två små tösera, som förvisso inte alltid är så fridfulla - men som alltid skänker den största friden till mitt hjärta <3.
 
 

Fredagsdejt

 
I fredags styrde vi kosan till Torsby, jag och flickorna. För en fredagsdejt tillsammans med fina vänner.
Lek och stoj hela kvällen, med bland annat rally i trädgården! Ungarna roade sig kungligt, så jag & Lovisa satt i soffan och snicksnackade och hade det himla mysigt <3.
 
På denna Torsbygård känner jag mig alltid som en udda fågel med min Volvo. Där huserar nämligen mercor. På bilden här syns BARA tre. Det är nog säkert 10 totalt. Haha!
 
Flickorna lånade Hampus gunga, så himla mysigt på deras gård <3
 

Välkommen hem <3

 
 
 
En liten flicka.
Med fräknar på näsan.
Fann en annan liten flicka.
Med lika många fräknar.
Det tog dem inte lång stund.
Att fatta varandras händer.
Att förstå.
Att livet som de kände till det.
För alltid skulle vara förändrat.
För när man finner.
En själsfrände.
Så vet man.
De där händerna.
Har aldrig släppt taget om varandra.
Ibland har livets stigar varit aldrig så enkla.
Ibland aldrig så svåra.
Men alltid tillsammans.
Även fast många mil skiljt oss åt.
Under tolv års tid
På kartan.
Men aldrig egentligen.
Mer än centimeter ifrån varandra.
Själsligt.
 
 

Nu kan jag äntligen säga.
Till henne.
Mitt hjärtas närmaste vän...
...Välkommen hem.