Det är i mörkret vi ser stjärnorna - Häxornas nyår är här

 
 
Samhain.
 
Den här tiden välkomnar vi mörkret.
Lika viktigt som när ljuset återvänder - så går vi nu in i årets mörkaste tid.
Här kan vi hitta fördolda skatter.
Om vi lär oss koppla på.
Vårt mörkerseende.
Skatter som inte syns i ljusets starka sken.
 
Yin & Yang.
Mörker och Ljus.
Tungt och lätt.
Det ena kan inte finnas utan det andra.
Det bor gåvor i det jobbiga och svåra.
Gåvor som vi bär med oss till ljuset och som gör oss vackrare och starkare.
Att önska någon ett liv utan svårigheter vore att önska någon ett ofullständigt liv.
Ett liv utan ljus.
För utan det mörka kan inte det ljusa existera.
Det är i mörkret vi ser stjärnorna.
Det är där vi till slut förstår vad vi ska sikta mot.
 
Det är i mörkret frön gror.
Att välja att se på mörkret på det viset.
Gör att det inte känns ohanterbart eller otäckt.
Det blir till och med något att uppskatta.
Även om det kan göra ont där och då.
Så bär det något annat med sig.
Som ligger där under ytan.
Och ger dig något som gör dig.
Till mer än förut.
Om inte något någonsin dör -
kan det inte ge plats för nya saker växa.
Och döden är en del av livet.
Lika viktig som födseln.
Men det är också vilsamt att tänka.
Att ingenting någonsin försvinner.
Det transformeras.
Blir något annat.
Något nytt.
Så döden är egentligen bara en fortsättning.
En ny cirkulär fas av liv som sätts i spinn.
 
Nu går vi in i den mörka tiden på året.
Häxornas nyår.
Samhain.
En av de största högtiderna för mig.
Den har jag firat sedan jag var 16 år.
Då i skogen tillsammans med mina häxkompisar H, T & C.
Vi gjorde ritualer, kände hur slöjan var tunn mellan världarna,
Den här tiden står mig så nära hjärtat.
Jag älskar stämningen runt Samhain (Sa-o-in).
Följer med ned i tempo. I vila.
Men älskar också hur nära jag känner mina avlidna.
Som om de står precis bakom axeln på mig.
Ber jag om deras närvaro så är de där på en sekund.
Det är m a g i s k t.
Vibrererar i hela min kropp.
Mina händer och mina fingrar liksom "spirar" och glöder extra nu.
Det känns som elektriska trådar inuti mina händer.
Som om energin är överladdad.
Som om häxan i mig är starkare än någonsin.
 
Jag firade igår kväll genom att duka en extra tallrik åt farmor, mormor & morfar vid middagsbordet.
Tände ljus i fönstrena för att visa de döda vägen.
Gjorde ritualer.
Lade tarot och mediterade.
 
Glad Samhain allihop.
 
Stämning i hela vårt hus.
 
Hon som är en symbol för den här tiden på året. Hon är en symbol för de sex månaderna som kommer nu fram till våren och årets ljusa sex månader börjar.
Översteprästinnan handlar om stillhet och mystik, om att se inåt och att försöka tyda tecken universum ger dig.
Av lekens 78 kort var det just hennes jag drog igår.
Fick ståpäls.
 
 
Visa fler inlägg