mlisans.blogg.se

 

Nu har det gått över en månad sedan som jag började hjälpa till med att lära ut svenska på flyktingförläggningen strax utanför Sunne. Kanske ett av de bästa besluten jag tagit, för det berikar mig så. Jag har en grupp människor som jag lär ut till, de flesta återkommer varje söndag men ibland tillkommer någon ny och ibland är det bortfall. Men det är ju så fint att sakta men säkert få lära känna de här människorna, som trots allt de varit med om är så himla goa och glada. Vi har roligt tillsammans, samtidigt som vi lär oss mycket. 

 

Jag har de sista gångerna fått den fantastiska möjligheten att ha med mig en tolk som översätter allt till arabiska åt dem. Helt suveränt, då är det också mycket lättare att förklara och gå djupare in på olika saker. Grabbarna som agerar tolkar är också syrier som kom till en annan flyktningförläggning utanför Sunne som startades upp för precis ett år sedan. Många har fått uppehållstillstånd och får nu äntligen gå på SFI, och jag är så imponerad över vilka språkkunskaper de redan har skaffat sig. De är så glada över att få samtala med svenskar så ofta de bara kan för att få öva sig på språket. Tänk så häftigt när "min grupp" har kommit så långt. För jag önskar så innerligt att de får uppehållstillstånd och en möjlighet att starta ett liv här. Det är inte förrän man fått uppehållstillstånd som man får börja gå på SFI. Så det arbete som vi volontärer lägger ner nu är all svenskaträning de får för tillfället, och för dem är den guld värd. De törstar efter kunskap och vill så gärna lära.

 

Hur som haver så fyller det mitt hjärta med värme och ljus av att få dela mina söndagseftermiddagar med de här människorna.