I hear the train a comin

 
Här är lite bilder från Hagfors järnvägsmuseum, ett ställe jag aldrig besökt tidigare trots att jag spenderat så mycket tid i Hagfors som tonåring. Nu hamnade vi ju där i torsdags jag och Tobbe, och vi var väldigt fascinerade båda två.
 
Mystiken med historia är trollbindande tycker jag. Alla tankar och känslor det väcker hos mig. Funderingar kring vilka människor som tillbringat tid på just detta tåg, och hur deras liv var. En spöklik känsla av att deras väsen nästan kan höras viska sina livs sagor inom väggarna...
#1 - - Per:

Järnvägsmuseum.
Är en gammal gubbe frå Hagförsch. Som åkt Nklj många gånger.
Från jag var barn till persontrafikens nedläggning 1964.
Banan revs 1990.
På 1950-60 talet var Hagfors en utvecklingens stad.
Folkmängden ökade.
Nklj var porten till övriga världen.
Flyttade 1968 för jobb.
Men efter pension, har jag ett torp utanför Hagfors, mun hembygd.

Svar: Åh vad kul att få höra lite historia till mitt inlägg. Tack för det! :)
Emelie Ögren