mlisans.blogg.se

 

I onsdags kväll anordnade Enyas förskola en "fixarkväll" för föräldrarna då vi fick komma och hjälpa till att fixa och greja på deras utegård. Jag och några föräldrar till fixade denna superfina biltvätt till barnen. Med enklaste mått, men ändå så himla fin och rolig för barnen att leka med.

 

Eftersom jag jobbar inom förskolan själv så vet jag hur kul det är när föräldrar är engagerade i sina barns vardag, så för mig var det en självklarhet att gå dit. Tyvärr var vi inte många alls, av barnen på Enyas avdelning var endast fyra representerade med föräldrar. Några av föräldrarna på småbarnsavdelningarna var där också men verkligen inte många. Sedan är det klart att det kan vara svårt att få ihop livspusslet och alla har ju inte möjlighet att medverka och det måste man förstå och respektera. Men jag tror nog ändå att några fler än fyra stycken hade kunnat vara med... Samma sak var det på senaste föräldramötet, då var vi tre stycken föräldrar från avdelningen. Lika många som pedagogerna...

 

Enya spenderar 15 h i veckan på förskolan, och det är 15 viktiga timmar för henne, för det är det enda stället hon är på "själv". Där finns ingen mamma eller pappa som är med och "lägger sig i" och fixar och trixar. Där är hon självständig och det är något som jag tror är väldigt viktigt att få vara. För precis som för oss alla så är vi olika personer i olika sammanhang, föris-Enya är inte precis samma som min "hemma-Enya". Det är så utvecklande för dem (såvida det är en trygg och bra miljö på förskolan) att få växa i sina roller. Enya ÄLSKAR föris, på samma sätt som hon älskar "hemma". För mig är det av största vikt att få ta del av hennes "liv" där så mycket jag kan genom föräldramöten, utvecklingssamtal och sådana här fixarkvällar. Att stanna kvar en stund vid lämning och hämtning är också något jag lyxar till med nu när jag är föräldraledig och faktiskt inte behöver stressa vidare till jobbet. På så sätt får jag små inblickar i hennes vardag där, och det är så värdefullt för mig. 

 

Våra barn är berikade med tre fantastiska pedagoger, som jag finner det väldigt lätt att hålla en bra kontakt med. Vi kan diskutera det mesta och jag behöver aldrig känna mig "fånig" över saker som jag lyfter med dem. Jag är ju lite hönsig när det gäller barnen, men mest över deras känslor inte så mycket över "farligheter" (där är jag snarare lite väl åt andra hållet och låter dem testa det mesta när det gäller klättra och härja).