One of those days

 
 
 
Mobilbild. Men den
duger fint. För ni förstår känslan.
En sådan där höstdag.
Med sol på himlen.
Och krisp i luften.
 
När hösten liksom kallar på en.
 
Så jag lät benen bära mig.
Dit näsan pekade.
Lät vinden kittla mig i håret.
Lät jackan vara öppen.
Slog mig ned.
På en klippa.
Andades.
Levde.
Precis för stunden.
Precis där.
I solen.
Till vågskvalpets melodi.
Till brisen.
Värmen från solen.
Så enkelt.
Men så fyllt av tacksamhet.
Och med en stor portion.
Ödmjukhet.
 
 
 

Kommentera här: